Första gradens handikapp
Jaha så sitter man här med ett seriöst handikapp, jag är stum.
Eller nästan i alla fall, igår var jag det verkligen, fick inte fram en ton. Nu lyckas jag i alla fall pressa ur mig en hes viskning, om jag tar i allt vad jag kan.
Hur blev det så här?! Knäppa röst. Och dumma jobb som jag nu inte kan gå till eftersom pensionärerna oftast kräver att man kan prata med dem.
Jag har inte råd med det här, fan fan fan...måste bli bra SNART, min ekonomi går in i en kris situation annars, fan.
Desutom är jag rastlös som en liten unge och bara springer omkring hela tiden för det kryper i hela kroppen och jag kan inte sitta still i mer än 5 minuter. Jag vill jobba! Det här är tråkigt, helt isolerad från omvärlden.
Peace and Love helgen är precis avklarad, den va kul men lite halv trist eftersom jag hälften av tiden inte kunde prata med någon.
Thåström var såklart bäst (som alltid). Jason Maraz var också rätt bra, och sex pistols var kul att kolla på bara för hela den där kult grejen (fast jag kan inte en enda låt med dom och tröttnade ur efter 5 minuter, men ändå, själva grejen bara).
Och självklart har jag klippt av mig håret igen. För tionde miljonte gången sprack mina planer på att spara ut det under någon fem minuters attack då jag lessnade ur totalt och kastade mig in i första bästa dörr med en "dropp in" skylt på. Jaja det där med långt hår är kanske inte tänkt för mig helt enkelt. I nästa liv kanske.
Nu har jag äntligen bestämt vad min nya tatuering ska bli! Ska skriva "Per aspera ad astra" lodrätt ner på sidan precis vid höftkulan, brevid stjärnorna som sitter där sen det var inne på emo och 2006 års tiden. Haha jag är lite lustig jag, läpp piercingen är borta och håret omfärgat men stjärnorna sitter där för alltid som ett litet minne. Men jag gillar dom faktist fortfarande, kanske för att dom sitter på ett ställe där dom knappt syns nu när det inte längre är modernt med byxor där man visar halva röven (tack och lov). Nej me like även om det är "ute" och halva befolkingen har lika dana. Dom känns ändå som en lika vikig del av mig, som mina öronsnibbar eller nåt liknande, inget jag skulle vilja vara utan altså.
"Per aspera ad astra" betyder föresten "genom svårigheter mot stjärnorna". Det är ju precis så livet är, fullt med svårighter, men jag ska ta mig igenom alla och komma till stjärnorna. En dag kommer jag vara där, det vet jag. Pluss att det bli ju lite kul när jag dessutom faktist har stjärnor där, haha :P.
Funderar lite på "Amor fati" också, om det andra blir för långt. Amor fati betyder ungefär "kärleken till tron". Det kan låta som nåt religöst strunt men för mig har tro ingenting med religion att göra. Tro handlar om tron på sig själv och framtiden, om hopp och tron på det som är gott och tron på att man faktist kan göra en skillnad. Jag älskar att jag har den tro.
Får se vilken som blir snyggast.
weeiii längtar nu!
Fått första lönen sen hemkomsten och den blev betydlig större än jag hade trott, så nu har jag betalat tillbaka ganska så mycket till morsan, känns skönt för då kan jag åka iväg fortare.
HONGKONG NÄSTA! Ska hälsa på Candy, sweet!
Sen tillbaka till Australien för att jobba och få lite cash så jag kan åka och hälsa på Kim i Korea coh backpacka min röv runt nya zeeland, kommer bli grymt!
Senast i December åker jag, jul och nyår måste firas borta! Och annars kommer jag få panik över att jag inte har gjort nåt med mitt liv under det här senaste året, bara tanken på att fira nyår hemma här...jag ryser, kan känna ångesten kom krypande redan nu, haha. Nej nyår i HongKong blir nog bäst, förra nyår i Australien och det här nästa i Hongkong, låter det bra eller?! Perfekt säger jag.
Nej nu ska jag gå och reta syrra lite (hon älskar mej).
Eller nästan i alla fall, igår var jag det verkligen, fick inte fram en ton. Nu lyckas jag i alla fall pressa ur mig en hes viskning, om jag tar i allt vad jag kan.
Hur blev det så här?! Knäppa röst. Och dumma jobb som jag nu inte kan gå till eftersom pensionärerna oftast kräver att man kan prata med dem.
Jag har inte råd med det här, fan fan fan...måste bli bra SNART, min ekonomi går in i en kris situation annars, fan.
Desutom är jag rastlös som en liten unge och bara springer omkring hela tiden för det kryper i hela kroppen och jag kan inte sitta still i mer än 5 minuter. Jag vill jobba! Det här är tråkigt, helt isolerad från omvärlden.
Peace and Love helgen är precis avklarad, den va kul men lite halv trist eftersom jag hälften av tiden inte kunde prata med någon.
Thåström var såklart bäst (som alltid). Jason Maraz var också rätt bra, och sex pistols var kul att kolla på bara för hela den där kult grejen (fast jag kan inte en enda låt med dom och tröttnade ur efter 5 minuter, men ändå, själva grejen bara).
Och självklart har jag klippt av mig håret igen. För tionde miljonte gången sprack mina planer på att spara ut det under någon fem minuters attack då jag lessnade ur totalt och kastade mig in i första bästa dörr med en "dropp in" skylt på. Jaja det där med långt hår är kanske inte tänkt för mig helt enkelt. I nästa liv kanske.
Nu har jag äntligen bestämt vad min nya tatuering ska bli! Ska skriva "Per aspera ad astra" lodrätt ner på sidan precis vid höftkulan, brevid stjärnorna som sitter där sen det var inne på emo och 2006 års tiden. Haha jag är lite lustig jag, läpp piercingen är borta och håret omfärgat men stjärnorna sitter där för alltid som ett litet minne. Men jag gillar dom faktist fortfarande, kanske för att dom sitter på ett ställe där dom knappt syns nu när det inte längre är modernt med byxor där man visar halva röven (tack och lov). Nej me like även om det är "ute" och halva befolkingen har lika dana. Dom känns ändå som en lika vikig del av mig, som mina öronsnibbar eller nåt liknande, inget jag skulle vilja vara utan altså.
"Per aspera ad astra" betyder föresten "genom svårigheter mot stjärnorna". Det är ju precis så livet är, fullt med svårighter, men jag ska ta mig igenom alla och komma till stjärnorna. En dag kommer jag vara där, det vet jag. Pluss att det bli ju lite kul när jag dessutom faktist har stjärnor där, haha :P.
Funderar lite på "Amor fati" också, om det andra blir för långt. Amor fati betyder ungefär "kärleken till tron". Det kan låta som nåt religöst strunt men för mig har tro ingenting med religion att göra. Tro handlar om tron på sig själv och framtiden, om hopp och tron på det som är gott och tron på att man faktist kan göra en skillnad. Jag älskar att jag har den tro.
Får se vilken som blir snyggast.
weeiii längtar nu!
Fått första lönen sen hemkomsten och den blev betydlig större än jag hade trott, så nu har jag betalat tillbaka ganska så mycket till morsan, känns skönt för då kan jag åka iväg fortare.
HONGKONG NÄSTA! Ska hälsa på Candy, sweet!
Sen tillbaka till Australien för att jobba och få lite cash så jag kan åka och hälsa på Kim i Korea coh backpacka min röv runt nya zeeland, kommer bli grymt!
Senast i December åker jag, jul och nyår måste firas borta! Och annars kommer jag få panik över att jag inte har gjort nåt med mitt liv under det här senaste året, bara tanken på att fira nyår hemma här...jag ryser, kan känna ångesten kom krypande redan nu, haha. Nej nyår i HongKong blir nog bäst, förra nyår i Australien och det här nästa i Hongkong, låter det bra eller?! Perfekt säger jag.
Nej nu ska jag gå och reta syrra lite (hon älskar mej).