Old times baby!
2003 var året! hahaha.
Och lika så den här texten som jag antagligen har skrivit runt samma period i livet så när jag var ungefär 15 år alltså...
"Jag har världens bästa vänner. När jag blir gammal ska jag flytta in med dom i ett slott på Hawaii där vi kan äta rosa kokosnötter som min mamma har odlat på månen. Parabolerna är slut, men det gör inget, vi säger bara "don't worry be happy", vi kan titta på Simpsons på 4:an ändå, när det är reklam ska vi DANSA oerhört "seriöst" och dricka sånt som vi faktiskt får köpa, ibland vinner vi en karaoke tävling när vi sjunger/skriker "I belive in a thing called love", vi är väldigt glad att vi är döva, och sen skrattar vi; HA!.HA!.HA!. Utom ibland när vi måste sluta skratta för vi dreglar för mycket, när våra SLAV Ashton Kutcher kommer och uppfyller våra krav :). Ps: Han har stannat i åldern så han har inga rynkor, men vi har massa, men det gör inget, för vi säger ju "don't worry, be happy". Vi har självlysande rullatorer och är grymmare än Bröderna Fluff! "
Hahaha, det var länge sen jag hade så här kul, måste börja kolla igenom datorn lite oftare...:p
hår
Ääääääääälskar min senaste piercing i alla fall, så kanske skulle ha lite kort i nacken så att den syns? Äh låter väl frisören bestämma kanske..brukar sluta så.
Imogon blir det öl oavsett hur kasst jag mår, alkohol dödar bakterier, eller hur? :)
sjuk IGEN
Inter blir jag helelr direkt uppmuntrad av kommentarer som "ja men se det possitiva, när man är sjukn får man snygg kropp för man äter ju mindre" ha..visst... knske normala människor men jag äter bara MER, och rör inte på mig överhuvudtaget så att vara sjuk får mig knappast att tappa någon vikt, snarare precis tvärt om.
Det är tur att "vänner" finns... och nu börjar det så,.. hej då :)
seperationsångest?
En sekunden längtar jag som en tok tills jag ska åka och i nästa vill jag inte als. HongKong is going to be lovely! Men australien...mm... vette fan.
Tror att det är det där med mig och vilja komma bort från saker och platser, att faktist åka TILLBAKA till nåt känns lite mer ångest laddat. Jag har aldrig haft några problem med att åka till nåt nytt ställe, att lämna allt gammalt, men att ÅKA TILLBAKA.. kinda freaks me out. Nån psykolog person där ute som kan förklara varför? Hade det hur bra som helst där nere sist, tror aldrig jag har haft så kul och träffat så många underbara människor, men ändå är det nåt i mitt konstiga huvud som säger att aa visst.. men det var en engångs grej, håll dej därifrån.
Jag vill absolut inte vara kvar här, men vill heller inte dit, jag vill till nya zeeland. Men gjort är gjort och nu kommer jag att landa i Brisbane den 28 oktober.
Visste det...jag skulle ha pluggat psykologi, kanske jag skulle kunna begripa mig själv lite i alla fall.
Ska försöka hålla mig till dom possitiva tankarna och inte tänka så mycket överhuvud taget på nåt annat än HONGKONG, är ju trotts allt det som kommer först, 13 dagar kvar!! LÄNGTAN.
Jobben går lite dåligt nu för tiden.. har rullat på rätt bra med jobb i överflöd ända sen jag kom hem i maj men oktober tycks vara en månad där alla är jävligt friska...funderar på att gå och hosta lite på personalen så att jag får lite tider. Skulle vara skönt om jag hann jobba lite mer innan jag drar så jag får lite pengar som rullar in medan jag är där nere.
ja ja.. mora hockey hora är ett glömt uttryck!! Jag är deras nya fan och NU JÄVLAR SKA DOM TILLBAKA IN I ELITSERIEN!
På onsdag blir det stört uteliggare/alkis beteende på hög nivå i sthlm, så får väl se om vi lyckas ta oss hem levande på torsdag morgon... det possitiva annars skulle ju kunna vara att den här dryga beslutsångesten eller vad det är skulle försvinna, haha.
Ja vad mer ska man säga... peace out :D !