25/7-07
Onsdag igen, trist, jobba snart.
Okej jag trivs på jobbet och det går ganska bra, men nu vill jag inte längre. Jag vill åka härifrån NU. Men det är tre månader kvar. TRE MÅNADER. Det är länge.
Visst allt är väl bra egentligen och så men... det är inte det här jag vill göra! Det är inte här jag vill vara. Det här är liksom inte...jag.
Nee..vet fan inte hur jag ska orka bo kvar här hemma i tre månader till, och nu börjar allt komma in i sånna där tråkiga rutiner där varje vecka känns lika dan, och jag avskyr det. Det är det värsta jag vet, kännslan av att man har uppleft en precis lika dan vecka förut, och det var veckan innan, och veckan innan det osv osv, man känner sej fast, läskigt, jag vill ut.
Och sen är det det där med orken, jag orkar inte gör någonting när jag inte jobbar, då vill jag bara sova och sova och sova. Är massa personer som jag borde och vill ringa och träffa men det blir aldrig av, för jag orkar aldrig ta steget, orkar itne sätta på mej jeans och sätta mej i bilen och åka dit, orkar inte för det känns ungefär lika jobbigt som att föröska lyfta en elefant med lilltån. Konstigt. Jag har aldrig varit så här förut. Jag behöver verkligen åka BORT.
Nästa vecka öppnar i alla fall gymmet igen, allt brukar kännas bättre efter någon timme där så det får bli min medicin.
Okej jag trivs på jobbet och det går ganska bra, men nu vill jag inte längre. Jag vill åka härifrån NU. Men det är tre månader kvar. TRE MÅNADER. Det är länge.
Visst allt är väl bra egentligen och så men... det är inte det här jag vill göra! Det är inte här jag vill vara. Det här är liksom inte...jag.
Nee..vet fan inte hur jag ska orka bo kvar här hemma i tre månader till, och nu börjar allt komma in i sånna där tråkiga rutiner där varje vecka känns lika dan, och jag avskyr det. Det är det värsta jag vet, kännslan av att man har uppleft en precis lika dan vecka förut, och det var veckan innan, och veckan innan det osv osv, man känner sej fast, läskigt, jag vill ut.
Och sen är det det där med orken, jag orkar inte gör någonting när jag inte jobbar, då vill jag bara sova och sova och sova. Är massa personer som jag borde och vill ringa och träffa men det blir aldrig av, för jag orkar aldrig ta steget, orkar itne sätta på mej jeans och sätta mej i bilen och åka dit, orkar inte för det känns ungefär lika jobbigt som att föröska lyfta en elefant med lilltån. Konstigt. Jag har aldrig varit så här förut. Jag behöver verkligen åka BORT.
Nästa vecka öppnar i alla fall gymmet igen, allt brukar kännas bättre efter någon timme där så det får bli min medicin.
Kommentarer
Trackback