Det rullar...
Japp, tiden rullar på, fullt upp med jobb och jobb och mera jobb. Läste i tidningen för någon dag sen att det är det bästa läget på arbetsmarknaden för unga i Sverige på typ 10 år eller nåt sånt, och det märks nog..även om jag klagar på mina jobb så ska jag väl vara rätt så nöjd, är många som har hört av sig och varit på flera intervjuer, käns kul. Men sen är jag såklart lat och gör det jag tycker är lättast, kasnke inte dom bästa att sätta på meritlistan men.. äh, större problem kunde man väl ha. Förra veckan var jag på intervju för att bli receptionist på ericsson i Falun, dom hade haft 100 sökande och valde ut 15 till intervju så kändes bra att jag kom med dit i alla, så får la se... kämpar på med gamlingarna i Borlänge så länge, men har rätt så kul arbetskamrater så vissa dagar blir bara flum och kul.
Nu vet jag vad jag verkligen inte tycker om med Sverige! Att man kan ha "ineståened lön", tydligen har man det när man jobbar för kommunen (såklart att jag sak göra det...), det är det där konstiga att man får betalt en månad i efterskottt, och hur jävla dumt är det inte?!?! Jag kom hem sista april ( och tro itne att jag haft nån semester i ett halvår där nere, jobbade arslet av mej ända fram till sista månaden då jag tyckte jag var värd lite äventyr också) och tog igen mig i en vecka ungefär inan jag började jobba. Nu har jag jobbat varje helg och haft ett piss tråkigt liv i snart en månad, och vad har jag fått ut av det så här långt? INGENTING! Tydligen får jag betalt för allt jag har jobbat i maj, den 27 JUNI, och nu den 27 får jag INGENTIG eftersom jag inte var i det här landet i april. I korthet betyder det här att om man i Sverige har ett jobb inom komunen som automatiskt medför inestående lön och vill vara ledig EN månad, måste man ha tillräckligt med pengar för att klara sig i TRE, det SUGER ju!
Som tur är har jag en viss person som ska betala 3000 kr till mej och så vänatr jag på skatte åtebäring från Australien på ca 3000 kr till så jag lär ju klara mig, men om jag inte hade det då? Hur fan är det tänkt att jag ska kunna äta unedr dom två månder jag jobbar heltid men utan att få lön? HELT SJUKT. Det är lungt det sämsta jag upptäckt så här långt med mitt konstiga jäkla land, är SÅ irriterad! grr.
Gah jag saknar livet med pengar och fest och middag men vännerna nästan varje dag, det var så underbart, och när man visste att det kom en ny lön varannan vecka behövde man aldrig oroa sig för pengar, det rullade lixsom in lite hela tiden...
lovely times.
Nu vet jag vad jag verkligen inte tycker om med Sverige! Att man kan ha "ineståened lön", tydligen har man det när man jobbar för kommunen (såklart att jag sak göra det...), det är det där konstiga att man får betalt en månad i efterskottt, och hur jävla dumt är det inte?!?! Jag kom hem sista april ( och tro itne att jag haft nån semester i ett halvår där nere, jobbade arslet av mej ända fram till sista månaden då jag tyckte jag var värd lite äventyr också) och tog igen mig i en vecka ungefär inan jag började jobba. Nu har jag jobbat varje helg och haft ett piss tråkigt liv i snart en månad, och vad har jag fått ut av det så här långt? INGENTING! Tydligen får jag betalt för allt jag har jobbat i maj, den 27 JUNI, och nu den 27 får jag INGENTIG eftersom jag inte var i det här landet i april. I korthet betyder det här att om man i Sverige har ett jobb inom komunen som automatiskt medför inestående lön och vill vara ledig EN månad, måste man ha tillräckligt med pengar för att klara sig i TRE, det SUGER ju!
Som tur är har jag en viss person som ska betala 3000 kr till mej och så vänatr jag på skatte åtebäring från Australien på ca 3000 kr till så jag lär ju klara mig, men om jag inte hade det då? Hur fan är det tänkt att jag ska kunna äta unedr dom två månder jag jobbar heltid men utan att få lön? HELT SJUKT. Det är lungt det sämsta jag upptäckt så här långt med mitt konstiga jäkla land, är SÅ irriterad! grr.
Gah jag saknar livet med pengar och fest och middag men vännerna nästan varje dag, det var så underbart, och när man visste att det kom en ny lön varannan vecka behövde man aldrig oroa sig för pengar, det rullade lixsom in lite hela tiden...
lovely times.
Och tiden har stått still...
jaha, så var jag hemma igen. Efter ett halv år på andra sidan jorden. Och vet ni vad? Tiden har stått stilla. Efter 3 timmar hemma, kändes det som om det gågna halvåret bara varit en overklig dröm, som om jag aldrig lämnat Dalarna, som om jag aldrig gjort det som är det bästa jag någonsin gjort.
Konstigt hur det kan vara va?
Allt är sej likt, men inom mej och i mitt liv har så mycket hänt. Jag känner att jag har växt, blivit äldre, mognare? nja.. men mer erfaren, mer säker på mej själv och mer självständig. Men här, i kär gamla dalom (haha), är allt precis som det alltid har varit. Fast på något vis känns det som jag ser på det med andra ögon.
Jag vet inte, det är svårt att förklara, sätta ord på. Som så ofta med mej och mina känslor...
Jag har en gnaganed irritation inom mej och en liten röst som säger att om jag stannar här för länge så sprängs jag. Jag sprängs i tusen miljoner bitar och sprids över hela världen, jag kommer bli en mänsklig atombomb. Men jag skulle gärna vilja bli rik innan jag dör, så bort ska jag, måste jag.
Så snart som möjligt, jag älskar mitt hem, min uppväxtort, men jag kan inte bo här länge, det är inte jag.
Nu bor jag och Dalia i Borlänge, har skrivit kontrakt för 6 månader, någon förlägning på det kontraktet blir det nog inte. För även om jag är så jäkla glad att träffa min kompisar och festa och har kul med dom, så kan det inte vara förlänge, för jag känner att bomben inom mej har börjat ticka och jag har redan börjat räkna dagarna tills jag kan åka igen. Bort bort över haven, se världen, uppleva.
Har sex månader av jobb och slit framför mej, sen kan jag betala av skulden till mamam och åka vidare. Fri. Ingenting som binder mej någonstans, hela världen är mitt hem och jag vill se varje hörn av det.
Är glad att dahlia hade hittat lägenhet och att jag kunde flytta med så snart efter att jag kom hem, det var en räddning, annars hade det inte gått als, jag hade redan vait galen nog för att tas in på dårhus.
Tack vännen, vi kommer ha en 6 månader lång fest om jag känner oss rätt, haha, alltid så grymt kul med dej, spontant är ordet!
Ja .. vad kan man gör, stå ut, och se det ljusa i situationen, nästa gång jag åker kommer jag vara helt fri, ingenting jag behöver komma hem till eller reda ut, bara jag och världen, underbara gigantiskt stora värld.
Konstigt hur det kan vara va?
Allt är sej likt, men inom mej och i mitt liv har så mycket hänt. Jag känner att jag har växt, blivit äldre, mognare? nja.. men mer erfaren, mer säker på mej själv och mer självständig. Men här, i kär gamla dalom (haha), är allt precis som det alltid har varit. Fast på något vis känns det som jag ser på det med andra ögon.
Jag vet inte, det är svårt att förklara, sätta ord på. Som så ofta med mej och mina känslor...
Jag har en gnaganed irritation inom mej och en liten röst som säger att om jag stannar här för länge så sprängs jag. Jag sprängs i tusen miljoner bitar och sprids över hela världen, jag kommer bli en mänsklig atombomb. Men jag skulle gärna vilja bli rik innan jag dör, så bort ska jag, måste jag.
Så snart som möjligt, jag älskar mitt hem, min uppväxtort, men jag kan inte bo här länge, det är inte jag.
Nu bor jag och Dalia i Borlänge, har skrivit kontrakt för 6 månader, någon förlägning på det kontraktet blir det nog inte. För även om jag är så jäkla glad att träffa min kompisar och festa och har kul med dom, så kan det inte vara förlänge, för jag känner att bomben inom mej har börjat ticka och jag har redan börjat räkna dagarna tills jag kan åka igen. Bort bort över haven, se världen, uppleva.
Har sex månader av jobb och slit framför mej, sen kan jag betala av skulden till mamam och åka vidare. Fri. Ingenting som binder mej någonstans, hela världen är mitt hem och jag vill se varje hörn av det.
Är glad att dahlia hade hittat lägenhet och att jag kunde flytta med så snart efter att jag kom hem, det var en räddning, annars hade det inte gått als, jag hade redan vait galen nog för att tas in på dårhus.
Tack vännen, vi kommer ha en 6 månader lång fest om jag känner oss rätt, haha, alltid så grymt kul med dej, spontant är ordet!
Ja .. vad kan man gör, stå ut, och se det ljusa i situationen, nästa gång jag åker kommer jag vara helt fri, ingenting jag behöver komma hem till eller reda ut, bara jag och världen, underbara gigantiskt stora värld.