Och tiden har stått still...
jaha, så var jag hemma igen. Efter ett halv år på andra sidan jorden. Och vet ni vad? Tiden har stått stilla. Efter 3 timmar hemma, kändes det som om det gågna halvåret bara varit en overklig dröm, som om jag aldrig lämnat Dalarna, som om jag aldrig gjort det som är det bästa jag någonsin gjort.
Konstigt hur det kan vara va?
Allt är sej likt, men inom mej och i mitt liv har så mycket hänt. Jag känner att jag har växt, blivit äldre, mognare? nja.. men mer erfaren, mer säker på mej själv och mer självständig. Men här, i kär gamla dalom (haha), är allt precis som det alltid har varit. Fast på något vis känns det som jag ser på det med andra ögon.
Jag vet inte, det är svårt att förklara, sätta ord på. Som så ofta med mej och mina känslor...
Jag har en gnaganed irritation inom mej och en liten röst som säger att om jag stannar här för länge så sprängs jag. Jag sprängs i tusen miljoner bitar och sprids över hela världen, jag kommer bli en mänsklig atombomb. Men jag skulle gärna vilja bli rik innan jag dör, så bort ska jag, måste jag.
Så snart som möjligt, jag älskar mitt hem, min uppväxtort, men jag kan inte bo här länge, det är inte jag.
Nu bor jag och Dalia i Borlänge, har skrivit kontrakt för 6 månader, någon förlägning på det kontraktet blir det nog inte. För även om jag är så jäkla glad att träffa min kompisar och festa och har kul med dom, så kan det inte vara förlänge, för jag känner att bomben inom mej har börjat ticka och jag har redan börjat räkna dagarna tills jag kan åka igen. Bort bort över haven, se världen, uppleva.
Har sex månader av jobb och slit framför mej, sen kan jag betala av skulden till mamam och åka vidare. Fri. Ingenting som binder mej någonstans, hela världen är mitt hem och jag vill se varje hörn av det.
Är glad att dahlia hade hittat lägenhet och att jag kunde flytta med så snart efter att jag kom hem, det var en räddning, annars hade det inte gått als, jag hade redan vait galen nog för att tas in på dårhus.
Tack vännen, vi kommer ha en 6 månader lång fest om jag känner oss rätt, haha, alltid så grymt kul med dej, spontant är ordet!
Ja .. vad kan man gör, stå ut, och se det ljusa i situationen, nästa gång jag åker kommer jag vara helt fri, ingenting jag behöver komma hem till eller reda ut, bara jag och världen, underbara gigantiskt stora värld.
Konstigt hur det kan vara va?
Allt är sej likt, men inom mej och i mitt liv har så mycket hänt. Jag känner att jag har växt, blivit äldre, mognare? nja.. men mer erfaren, mer säker på mej själv och mer självständig. Men här, i kär gamla dalom (haha), är allt precis som det alltid har varit. Fast på något vis känns det som jag ser på det med andra ögon.
Jag vet inte, det är svårt att förklara, sätta ord på. Som så ofta med mej och mina känslor...
Jag har en gnaganed irritation inom mej och en liten röst som säger att om jag stannar här för länge så sprängs jag. Jag sprängs i tusen miljoner bitar och sprids över hela världen, jag kommer bli en mänsklig atombomb. Men jag skulle gärna vilja bli rik innan jag dör, så bort ska jag, måste jag.
Så snart som möjligt, jag älskar mitt hem, min uppväxtort, men jag kan inte bo här länge, det är inte jag.
Nu bor jag och Dalia i Borlänge, har skrivit kontrakt för 6 månader, någon förlägning på det kontraktet blir det nog inte. För även om jag är så jäkla glad att träffa min kompisar och festa och har kul med dom, så kan det inte vara förlänge, för jag känner att bomben inom mej har börjat ticka och jag har redan börjat räkna dagarna tills jag kan åka igen. Bort bort över haven, se världen, uppleva.
Har sex månader av jobb och slit framför mej, sen kan jag betala av skulden till mamam och åka vidare. Fri. Ingenting som binder mej någonstans, hela världen är mitt hem och jag vill se varje hörn av det.
Är glad att dahlia hade hittat lägenhet och att jag kunde flytta med så snart efter att jag kom hem, det var en räddning, annars hade det inte gått als, jag hade redan vait galen nog för att tas in på dårhus.
Tack vännen, vi kommer ha en 6 månader lång fest om jag känner oss rätt, haha, alltid så grymt kul med dej, spontant är ordet!
Ja .. vad kan man gör, stå ut, och se det ljusa i situationen, nästa gång jag åker kommer jag vara helt fri, ingenting jag behöver komma hem till eller reda ut, bara jag och världen, underbara gigantiskt stora värld.
Kommentarer
Postat av: milla
Gud, det känns som om de var mig du skrev om. Just det om att man vill bort, göra saker, utvecklas, bli rik =)Kan vi inte försöka göra ngn resa tillsammans ngn gång? Typ jobba pissmkt å sen resa?
Hör av mig när jag är i Blge.Sköt om dig. Puss0
Trackback