En dag
Jag kom just in från en riktigt skön promenad. Är det inte ganska otroligt att det är mitten av November men fortfarande +8 grader ute, sol,fint och jag använder fortfarande min höst jacka.
Att vara ute och gå är nästan som att vara på nåt meditations camp för mig, jag tänker alltd på tusen saker tills hjärnan är helt tom och jag bara går och tycker att allt, precis allt är det vackraste som finns. Till och med Rosengård är vackert. Fast att jag blev attackerad av både en hund och hundens ägare, en gammal dam med rullator, så är idag ändå så fint att jag börjar misstänka att James har lagt några happy pills i mitt kaffe i morse.
Jag tänkte på hur helt underbart fantastiskt mitt liv har varit de senaste 4 åren, och jag tänkte på hur mycket lättare det hade varit att klara av skolan och uppväxten om någon bara hade berättat för mig att det skulle kunna bli så här. Efter studenten har allt, ju mer jag tänker på det, faktist vara helt amazing. Alla saker jag gjort, alla platser jag sett, alla människor jag har träffat och all kärlek jag har känt.
Vist allt har inte varit som en lång lycklig film, vist har jag varit arg, ledsen, fått kämpa, arbetat som en slav nästan, och bara avskytt alltihop. Men ändå, på det stora hela, och det jag mins starkast nu, är frihet och lycka och att allting löser sig, det gör det alltid, det kommer fixa sej till slut...
Jag kan inte förstå att ”Mad world” med Gary Jules en gång i tiden var den låt som jag tyckte passade bäst in på livet, hur deprimerande är inte det?! Nej allt blir bättre med åldern, och det käns ju faktist rätt så bra att vara gamal och erfaren och långt ifrån 16 och hjärn –lös.
Dags för kanelbulle.
Ciao
Att vara ute och gå är nästan som att vara på nåt meditations camp för mig, jag tänker alltd på tusen saker tills hjärnan är helt tom och jag bara går och tycker att allt, precis allt är det vackraste som finns. Till och med Rosengård är vackert. Fast att jag blev attackerad av både en hund och hundens ägare, en gammal dam med rullator, så är idag ändå så fint att jag börjar misstänka att James har lagt några happy pills i mitt kaffe i morse.
Jag tänkte på hur helt underbart fantastiskt mitt liv har varit de senaste 4 åren, och jag tänkte på hur mycket lättare det hade varit att klara av skolan och uppväxten om någon bara hade berättat för mig att det skulle kunna bli så här. Efter studenten har allt, ju mer jag tänker på det, faktist vara helt amazing. Alla saker jag gjort, alla platser jag sett, alla människor jag har träffat och all kärlek jag har känt.
Vist allt har inte varit som en lång lycklig film, vist har jag varit arg, ledsen, fått kämpa, arbetat som en slav nästan, och bara avskytt alltihop. Men ändå, på det stora hela, och det jag mins starkast nu, är frihet och lycka och att allting löser sig, det gör det alltid, det kommer fixa sej till slut...
Jag kan inte förstå att ”Mad world” med Gary Jules en gång i tiden var den låt som jag tyckte passade bäst in på livet, hur deprimerande är inte det?! Nej allt blir bättre med åldern, och det käns ju faktist rätt så bra att vara gamal och erfaren och långt ifrån 16 och hjärn –lös.
Dags för kanelbulle.
Ciao
Kommentarer
Trackback